Utredning föreslår: Inför krav på anhörigas samtycke vid användning av välfärdsteknik

Den särskilde utredaren David Törngren lämnar över betänkandet till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M). Foto: Svante Rinalder/Regeringskansliet

Under tisdagen överlämnades betänkandet från Utredningen om digital teknik i socialtjänsten till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M). Utredningen föreslår bland annat att det ska införas ett krav på samtycke vid användning av särskilt integritetskänslig välfärdsteknik. Samtyckeskravet ska gälla både för den person som får insatsen och för anhöriga som bor i samma hushåll.

Utredningen tillsattes hösten 2023 för att fler som vill ta del av insatser med stöd av välfärdsteknik ska få möjlighet till det. Välfärdsteknik är digitala och tekniska lösningar som används för att bland annat öka tryggheten och självständigheten hos personer som av olika anledningar behöver stöd i vardagen. Tekniken kan också vara till hjälp för vård- och omsorgspersonal i deras arbete. Det handlar till exempel om trygghetslarm, kameror för nattlig tillsyn och gps-larm.

I samband med överlämnandet av betänkandet lyfte den särskilde utredaren David Törngren fram att välfärdsteknik kan öka trygghet och frihet, samt bidra till ökad livskvalitet i vardagen. Samtidigt kan användningen medföra vissa risker, framför allt vad gäller skyddet av personlig integritet och individens möjlighet till inflytande.

– När teknik används i till exempel socialtjänsten kan den vara närgången och det är viktigt att den enskilde har möjlighet att påverka teknikanvändningen, sa David Törngren.

Samtyckeskrav för alla i hemmet

Utredningens betänkande innehåller förslag som tydliggör hur digital teknik kan användas på ett integritetssäkert sätt vid genomförandet av socialtjänstinsatser och insatser enligt LSS. Ett av förslagen som lämnas är att det ska införas ett krav på samtycke vid insatser där särskilt integritetskänslig välfärdsteknik används. Detta samtycke ska också gälla för anhöriga som bor tillsammans med den som får insatsen, exempelvis en partner. Förslaget om samtyckeskrav gäller även för barn, om de själva kan samtycka.

– För att avgöra om ett barn har förmåga att samtycka får man bedöma om barnet har tillräcklig ålder och mognad för att förstå och ta ställning till den aktuella personuppgiftsbehandlingen. Vi föreslår inte någon särskild åldersgräns för när barnet ska anses kunna samtycka utan det får göras utifrån en bedömning av det enskilda fallet. Om barnet är för ungt eller inte har förmåga att samtycka av andra skäl, till exempel på grund av en funktionsnedsättning, är det vårdnadshavarna som ska samtycka, förklarade David Törngren. 

Bedömning av vilja och inställning

Utredningen lämnar också förslag på hur personer med nedsatt beslutsförmåga ska kunna erbjudas insatser med digital teknik på lika villkor som andra. Om en person har en nedsatt beslutsförmåga och inte kan ge samtycke, ska en personcentrerad bedömning göras för att försöka klarlägga personens vilja och inställning.

– Om den enskilde har svårt att ge uttryck för sin vilja behöver man använda samtalsstöd och annat för att utröna viljan. Man behöver ofta ha kontakt med anhöriga, legala ställföreträdare som gode män, för att undersöka den enskildes inställning. Det kan vara så att den enskilde har gett uttryck för sin vilja sedan tidigare men inte längre har förmåga att göra det. Man behöver också beakta reaktionen från den enskilde, till exempel en tydlig motvilja mot en kamera i ett sovrum, sa David Törngren.

Detta föreslås gälla även för anhöriga med nedsatt beslutsförmåga som bor tillsammans med personen som får insatsen.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.  

Läs mer och se pressträffen på regeringskansliets webbplats

Läs eller ladda ner betänkandet Digital teknik på lika villkor – en reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS