Socialstyrelsen vill stödja barn som skadats av alkohol under fostertiden

Under 2011-2014 hade Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla stöd till barn och unga i familjer med missbruk, psykisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning eller där det förekommer våld. Arbetet sker i samråd med Folkhälsomyndigheten (tidigare Statens folkhälsoinstitut) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det utgår från regeringens strategi för alkohol-, narkotika-, doping- och tobaksfrågor, den så kallade ANDT-strategin.

Inom ramen för Socialstyrelsens regeringsuppdrag har en rad delprojekt startat, varav ett fokuserar på stöd till föräldrar med psykisk skörhet, sjukdom eller missbruk under graviditet samt stöd till späda barn. Projektet leds av Ann-Britt Thulin, utredare på Socialstyrelsen.

I detta delprojekt har Socialstyrelsen tagit fram tre kunskapsunderlag, genomfört tre registerstudier och kartlagt vilka stödinsatser som dessa familjer får från mödra- och barnhälsovård och socialtjänst.

Kunskaps- och probleminventering

Socialstyrelsen har även anordnat två seminarier med forskare och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Det första seminariet ägde rum i januari 2013 i Stockholm, och hade rubriken "Gravida och spädbarnsfamiljer med psykisk ohälsa eller ett problematiskt bruk av alkohol, droger eller läkemedel". På seminariet deltog ett 30-tal initierade personer.

Seminariet kan beskrivas som en kunskaps- och probleminventering, och syftet var att få en översiktlig bild av vad som kan och bör göras inom området. Diskussionerna kom framför allt att inrikta sig på hur man ska fånga upp barn som drabbats av alkoholrelaterade fosterskador och vad det finns för stöd för utredning, bedömning och diagnostik.

FAS, fetalt alkoholsyndrom, är den medicinska diagnosen för alkoholrelaterade fosterskador. FAS ingår i paraplybeteckningen FASD, fetal alkoholspektrumstörning, som omfattar alla former av fosterskador som orsakats av alkohol.

Under seminariet betonades att ett genomgående problem är att barn som drabbats av FAS inte får rätt diagnos och därmed inte heller rätt stöd. Den sanna förekomsten av FAS är okänd, men den uppskattas i västvärlden till 1-2 per 1 000 födda. För Sveriges del innebär det att cirka 100-200 barn per år skulle uppfylla kriterierna. Men endast 37 barn fick en sådan diagnos i Sverige under tioårsperioden 2001-2010, enligt Socialstyrelsens registerstudie som presenterades vid seminariet.

Deltagarna framförde önskemål om nationella riktlinjer på området och också särskilda centra med tvärprofessionell utrednings- och behandlingskompetens dit barn med misstänkt FAS kan remitteras. Någon sådan instans finns inte i Sverige idag. Ett nationellt vårdprogram på området diskuterades också, liksom uppföljningsansvaret för exponerade barn.

Att gå från ord till handling

Den 25 april 2014 var det dags för det andra seminariet. På plats i Stockholm var ett 30-tal personer – i första hand företrädare för verksamheter som skulle kunna utgöra en bas för kompetensutveckling och för utveckling av regionala centra rörande FASD och andra drogrelaterade fosterskador i Sverige. Flera av deltagarna var desamma som vid det föregående seminariet.

För att få inspiration och ett konkret exempel att förhålla sig till, hade den norska neuropsykologen Gro Løhaugen bjudits in som föreläsare. Hon är en av Norges främsta experter inom fältet alkoholskadade barn och verksam vid Sörlandets sjukhus i Arendal som sedan 1996 haft fokus på barn och unga med FASD. Gro Løhaugen hade tagit fram föreläsningen i samarbete med professor Jon Skranes, verksam som överläkare vid Sörlandets sjukhus i Arendal.

Efter Gro Løhaugen föreläsning vidtog diskussioner i tre regionala grupper. Frågor som diskuterades var hur en svensk modell skulle kunna se ut. Vilka steg kan tas i respektive region? Vilket stöd behövs - och av vem - för att kunna implementera en svensk modell?

Texten publicerades 2014.