Camillas rätt till en meningsfull fritid

Det kan vara en stor utmaning för personer med flerfunktionsnedsättning att hitta en meningsfull fritidsaktivitet. Camilla Olofsson har först i vuxen ålder hittat något hon verkligen gillar; hon kör akkaplatta. Välkommen med på en åktur.

Pianoklink. Är det de första takterna på "Für Elise"? Eller något annat?

Camilla drar tillbaka handen som trycker mot manöverkontakten och akkaplattan stannar. Frida och Erika, personalen som hjälper henne idag, har sedan en stund tillbaka försökt hitta något som Camilla tycker är roligt på de olika "stationer" hon passerat. Hon stannade till vid latinmusiken med ett något ljumt intresse, inte riktigt vaken med ögonen halvslutna efter en natt med dålig sömn, och därefter körde hon hela vägen till stationen med årstider utan att stanna. Här fick hon känna på olika saker, bland annat höstlöv och vatten, men det var inte förrän vattenskålen välte som hon öppnade ögonen helt.

På vägen till Camillas rum börjar Frida spela piano. Camilla stannar upp och lyssnar.

Egentligen är det först nu, när hon passerar pianot där Frida släpper loss, som Camilla stannar upp ordentligt, lyssnar noga och fyrar av leende efter leende. Hennes glädje smittar av sig till Frida som fortsätter en god stund, innan Camilla bestämmer sig för att köra vidare. Camilla får köra så många varv hon vill, men idag blir det bara ett. Hennes dagsform gör att hon inte orkar mer.

Akkaplattan är en liten plattform för rullstol eller ståhjälpmedel som följer en förtejpad slinga i golvet och styrs med manöverkontakt. Hemma hos Camilla på Björkebackens boende finns sex olika stationer där Camilla erbjuds olika sinnesupplevelser. Genom att trycka på manöverkontakten kan Camilla själv välja när hon vill stanna till och när hon vill köra vidare, och på detta sätt självständigt förflytta sig runt om i huset. Camilla har kört akkaplatta i ungefär tio år, och slingan börjar i en korridor utanför hennes förråd och vänder i en liten hall innan den fortsätter ut i det gemensamma vardagsrummet och in i Camillas lägenhet.

Camilla kör mot ett draperi.

Camilla föddes för 34 år sedan med en flerfunktionsnedsättning, där hon förutom rörelsehinder och utvecklingsstörning också har en grav synnedsättning, epilepsi och andningsproblem. På grund av andningsproblem har det alltid varit svårt att komma iväg hemifrån då Camilla inte kan sitta upp mer än korta stunder i taget. Det har därför varit en stor utmaning för personalen att hitta stimulerande aktiviteter i och nära hemmet, som går att göra när det passar Camilla, och där hon själv kan vara delaktig.

Hon kör akkaplatta hemma på Björkebacken ungefär två gånger i veckan men även med jämna mellanrum på sin dagliga verksamhet. Även om Camilla verkar trött eller hängig försöker Frida, Erika och de andra i personalen motivera henne. Ofta lyckas de väcka hennes intresse, även om det från början ser ut som att hon helst vill vara i fred.

– Vi testar alltid. Samtidigt tänker jag "Hur mycket kan jag kräva av Camilla idag?", säger Frida och Erika fortsätter:

– Vi försöker se möjligheterna. Om hon inte orkar erbjuder vi något annat istället, till exempel att lyssna på musik.

En annan utmaning är att möta Camilla som den vuxna kvinna hon är, med stor livserfarenhet men samtidigt på tidig utvecklingsnivå. Det tar lång tid att lära känna henne och därför tycker både Frida och Erika att det är bra att ta hjälp av föräldrar som kan ge en nyanserad bild av Camillas liv.

De säger båda att de tycker att Camilla visar tydligt vad hon uppskattar och inte, när man väl lärt känna henne, så de provar sig ofta fram för att se vad hon vill göra. Det handlar också mycket om att som personal våga vara kreativ.

– Vi testar oss fram. Om hon visar att hon inte vill, testar vi något annat. Man ser direkt vad som är bra och dåligt, säger Erika och Frida fortsätter:

– Ju mer man släpper loss, ju roligare blir det. Man måste våga själv.

Hon säger att hon egentligen inte kan spela piano, men om Camilla uppskattar det så gör hon det i alla fall. Precis som hon gjorde alldeles nyss. Det är så härligt när Camilla ger respons.

Text och foto: Anna Pella
Reportaget publicerades 2015.