Köra för att lära

Köra för att lära är en metod som utvecklats av Lisbeth Nilsson. Hon är leg. arbetsterapeut och utvecklade metoden för sin avhandling Driving to learn som lades fram 2007 vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Avhandlingen bygger på resultaten av projektet Köra för att lära som Lisbeth Nilsson inledde 1993. I avhandlingsprojektet har totalt 109 personer med kognitiva funktionshinder fått köra elrullstol.

En grundtanke med metoden är att personen som kör ska öka sin medvetenhet och vakenhet. Det handlar inte om att lära sig köra säkert och funktionellt. Av den anledningen har projektet haft både gående och rörelsehindrade förare.

Elrullstolen är ett verktyg som kan användas för att lära orsak och verkan på enkel eller mer komplicerad nivå. Föraren rör vid en joystick och något händer direkt.

Föraren kör elrullstolen i ett rum med olika föremål och hinder som föraren kan krocka med. Det lägger på ytterligare en viktig erfarenhet av körningen. Upplevelsen av rummet.

Rörelsehindrade förare får också en rörelseupplevelse som de själva tagit initiativ till. Aktiviteten ger rörelseglädje och en kort stunds autonomi.

En rolig aktivitet

Lisbeth Nilsson visar i sin avhandling att metoden fungerar. Förarna ökade sin vakenhet och medvetandenivå.

Glädje och intresse är grundläggande för inlärning. Med hjälp av glädjeuttryck, kroppsspråk och alternativa kommunikationssätt förmedlade deltagarna i studierna att metoden är en rolig och uppskattad aktivitet.

Jonas kör för att lära på barn- och ungdomshabiliteringen i Hässleholm

Arbetsterapeut Eva Svensson har byggt ett torn i källarkorridoren på barn- och ungdomshabiliteringen i Hässleholm. Jonas, 7 år, har fokus i blicken. Tålmodigt zick-zackar han den specialbyggda elrullstolen mot tornet. Tillfredsställelsen när det rasar går inte att ta miste på.

Vi befinner oss i en källarkorridor på barn och ungdomshabiliteringen i Hässleholm i norra Skåne. Det hänger härliga tyger från taket och spännande objekt är uppsatta längs väggarna. Det ser ut som en upplevelseslinga. Men golvet saknar en svart tejpad bana för AKKA-platta. I den här korridoren kör barnen och ungdomarna med flerfunktionsnedsättning fritt i en specialbyggd elrullstol, enligt Lisbeth Nilssons metod Köra för att lära.

I källarkorridoren

Eva Svensson berättar att anledningen till att man valt korridoren framför en liten sal är att korridorens väggar är viktiga. Rummet som barnet kör i förminskas och krockarna med väggarna kommer snabbare. Samtidigt får man en stor yta som ett litet rum med fyra väggar inte kan erbjuda. En viktig del av körningen är att barnen ska uppleva en känsla för rummet och då är nära väggar en fördel.

– Köra för att lära ger möjlighet till rörelseglädje. Det handlar inte om att de ska bli duktiga. Målet är upplevelsen av självbestämmande, säger Eva Svensson.

Jonas kör själv

Idag är det Jonas tur. Han är sju år och kommer med sin mamma Tina Johansen. Han började köra för två år sedan och det är hans tredje termin. Varje termin innehåller cirka tio körtillfällen. Tina jobbar som personlig assistent till Jonas och följer med varje gång.

– Jonas har utvecklats mycket. När vi kom tillbaka efter ett uppehåll på sex månader var han på samma nivå där han slutade sist, berättar Tina.

Jonas lyfts över till övningsstolen och spänns fast med säkerhetsbälten. På ett litet bord framför honom finns permobilens joystick. Han funderar en stund och börjar köra. Eva är hela tiden i närheten.

– Första halvåret ger jag mycket handledning och sedan blir det mindre.

Rörelseglädje

Eva bygger ett torn. Jonas börjar zick-zacka sig fram mot tornet. Aktiviteten går i långsamt. Eva förklarar att det är viktigt att ge tiden och inte vara otålig.

Elrullstolens stötfångare slår ner tornet med ett härligt brak. Jonas ser nöjd ut och Eva bygger upp ett nytt. Zick-zackandet börjar igen. Ibland missar han och börjar om. Ibland upptäcker han något annat som lockar mer. Ibland kör han fast mot väggen och då får han ta sig loss själv.

– I den här aktiviteten bestämmer barnet själv. Även när man strular till det. Barnen får växa med uppgiften i sin egen takt, berättar Eva.

Både Jonas och Evas tålamod är oändligt. Mamma Tina tittar stolt på. Körtimmen tar slut och en glad kille flyttas tillbaka till den egna rullstolen för att åka hem. Nästa vecka är det dags igen.

Upplevelsen av frihetskänsla ger lycka, summerar Eva.

Tack till Eva Svensson, Tina Johansen, Jonas Johansen och Hässleholms barn- och ungdomshabilitering för att Nka fick komma och se ett Köra för att lära-pass.

Text och foto: Ellinor Jönsson Bjurnemark
Texten publicerades 2013.

Senast uppdaterad 2021-08-09 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson