Dubbel press på yrkesverksamma anhörigvårdare

Joana Vicentes avhandling har titeln ”Combining informal care with paid work – An exploration of working carers’ situation with regards to their health status, gendered patterns of care, support and the impact of the COVID-19 pandemic”.

Kombinationen av förvärvsarbete och anhörigskap med konkurrerande krav som följd är många gånger en svår livsekvation att lösa. Särskilt för kvinnor som i högre utsträckning än män riskerar att drabbas av minskad upplevd hälsa och livskvalitet, nedsatt arbetsförmåga och ekonomiska problem, visar en aktuell avhandling vid Linnéuniversitetet.

Fredagen den 20 januari disputerar Joana Vicente som är doktorand vid Linnéuniversitetet, institutionen för hälsa och vårdvetenskap i Kalmar och knuten till Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka). Avhandlingens titel lyder ”Combining informal care with paid work – An exploration of working carers’ situation with regards to their health status, gendered patterns of care, support and the impact of the COVID-19 pandemic”. 

Ladda ner avhandlingen i sin helhet

– Genom min forskning vill jag beskriva yrkesverksamma anhörigvårdare i Sverige och deras situation eftersom de utgör en grupp av anhöriga med komplexa behov som vi vet väldigt lite om. I och med att de kombinerar förvärvsarbete och anhörigskap kan man säga att de är utsatta för en dubbel press och stress och ett dubbelt ansvar, förklarar Joana Vicente.

Yrkesverksamma anhörigvårdare (YVA) innefattar personer som kombinerar betalt arbete med att tillhandahålla obetald vård, omsorg eller stöd till en närstående som har behov av detta, exempelvis på grund av sjukdom, ålder eller funktionsnedsättning. Den närstående kan vara en familjemedlem, släkting, vän eller någon annan nära.

Svår balansgång

De konkurrerande kraven gör det svårt för många YVA att finna balans i livet. Det visar den genomgång av tidigare forskning som Vicente presenterar inledningsvis i avhandlingen. Där identifiera hon primära utmaningar som är direkt kopplade till anhörigskapet och även lösningar på dessa. Men också sekundära utmaningar som kan uppstå när man tar sig an de primära utmaningarna.

– Det kan nästan liknas vid en kedjereaktion. När man tar sig an en utmaning kan andra utmaningar uppstå som i sin tur behöver mötas, säger Vicente.

Till exempel utgjorde emotionell stress och utbrändhet en primär utmaning där lösningen skulle kunna vara personliga stödsamtal. Offentliga stödinsatser riktade till anhöriga är dock vanligtvis enbart tillgängliga under kontorstid vilket gör det svårt att kombinera med arbete. Lösningen på detta kan då i sin tur vara flexiblare arbetstider eller att utveckla företagshälsovården.

Jobba hemifrån

På liknade sätt kan flexiblare arbetstider var en lösning om omsorgsinsatsen splittrar upp arbetsdagen. Eller möjligheten att jobba hemifrån vilket även kan vara lösningen på en annan primär utmaning nämligen färdsträckan mellan den närstående och arbetsplatsen.

Alla dessa lösningar förutsätter dock förstående och lösningsorienterade arbetsgivare, konstaterar Vicente.

– Jag hade gärna sett att företagshälsovården arbetat mer förebyggande för att fånga upp yrkesverksamma anhörigvårdare i ett tidigt skede genom att vara uppmärksamma på belastande anhörigskap och erbjuda exempelvis hälsorådgivning och hälsokontroller för att behålla eller förbättra deras hälsa och välmående.

Utifrån sina litteraturstudier har Vicente skapat ett ramverk över olika utmaningar, hur de samspelar och möjliga lösningar för att bättre kunna förstå och hantera de scenarion som YVA kan befinna sig i. 

Ingen liten grupp

Och det handlar inte om någon liten grupp av anhöriga, visar avhandlingen. Tre av fyra anhörigvårdare över 18 år i Sverige tillhörde 2018 kategorin yrkesverksamma anhörigvårdare, vilket motsvarar drygt 600 000 personer.

– Bara det tycker jag är ett viktigt resultat – att gruppen är så stor, säger Vicente.

YVA utgör därmed den största anhöriggruppen i Sverige. De förväntas dessutom öka i antal på grund av en åldrande befolkning och en ekonomisk utveckling där anhöriga förutspås ta ett allt större ansvar för omsorgen av personer med långvariga sjukdomar som bor hemma, personer med funktionsnedsättningar eller äldre personer.

– Den typiska yrkesverksamma anhörigvårdaren är en medelålders kvinna som varje dag, eller flera dagar i veckan, tar hand om en förälder som hon inte bor tillsammans med, säger Vicente.

Nationell enkätstudie

En övervägande del av avhandlingens forskningsdata är hämtad från en nationell enkätstudie som Nka och Linnéuniversitet initierade 2018 för att uppskatta kostnaderna för informell vård och omsorg i Sverige. Det vill säga den vård och omsorg som utförs av anhöriga utan ersättning.

Enkäten bestod av en rad frågor där deltagarna bland annat fick lämna uppgifter om ålder, kön, socioekonomisk situation, bostadsort, hur omfattande deras vård- och omsorgsinsats var, vad den bestod av med mera. Totalt 1 093 personer som svarade på enkäten var anhöriga och av dessa var 818 yrkesverksamma anhöriga. 

Tydliga könsskillnader

Avhandlingen visar att det finns tydliga könsskillnader mellan yrkesverksamma anhörigvårdare. Kvinnornas insats är generellt sett mer omfattande än männens, utförs i större utsträckning på egen hand och upplevs oftare som krävande och som ett hinder för arbete, studier och karriär. Samtidigt mottar männen mer stöd från samhället i sin roll som anhörigvårdare.

– Det tycker jag egentligen är det mest överraskande resultatet i min avhandling. Trots att Sverige är ett föregångsland internationellt sett när det gäller jämlikhet i samhället och på arbetsmarknaden, och med tanke på den höga andelen av heltidsarbetande kvinnor, finns det ändå sådana könsskillnader kvar.

Var sjätte kvinna i studien gick ner i arbetstid och fler än dubbelt så många kvinnor som män slutade arbeta helt med anledning av omsorgsinsatsen. Mer behöver därför göras för att stödja kvinnliga YVA. Både i rollen som arbetstagare och som informella vård- och omsorgsgivare, poängterar Vicente. 

Läs artikel om Vicentes forskning på Nka:s hemsida: Tydliga könsskillnader mellan yrkesverksamma anhörigvårdare

Minskad arbetsförmåga

Avhandlingen tittar även närmare på omsorgsrelaterade faktorer som kopplas samman med upplevelsen av anhörigskapet som krävande och YVA:s minskade arbetsförmåga.

– Ett viktigt resultat var att psykisk stress och ekonomiska problem på grund av att ge omsorg till en närstående ökade risken för att uppleva omsorgen som krävande och gav upphov till minskad arbetsförmåga, medan upplevd tillfredställelse av att ge omsorg minskade risken för detta, berättar Vicente.

Därmed behöver stödinsatser riktade till YVA vara individuellt utformade utifrån deras behov och upplevelse av hur anhörigskapet påverkar deras livssituation.

Avlösning och anhöriggrupper

Upplevs vårdinsatsen som betungande kan ett riktat stöd, exempelvis genom avlösning eller deltagande i anhöriggrupper, mildra den negativa effekten på YVA:s hälsa och välbefinnande. Medan ett stöd inriktat mot faktorer som negativt påverkar YVA:s arbetssituation kan hjälpa dem att bibehålla sin arbetsförmåga och minska arbetsrelaterad stress.

– För att maximera effekten av stödinsatser till yrkesverksamma anhörigvårdare bör faktorer kopplade till både upplevelser av anhörigskapet som krävande och minskad arbetsförmåga adresseras. Därigenom kan den psykiska och ekonomiska pressen som anhörigskapet ger upphov till mildras samtidigt som tillfredställelsen i att få ge omsorg ökar.

Rent konkret kan det innebära att YVA får stöd genom flexibla jobblösningar och/eller kommunala insatser för att avlasta omsorgssituationen, stressminskande aktiviteter typ vattengympa, personlig rådgivning eller samtalsterapi.

Hälsostatus påverkar

Avhandlingen visar också att omsorgstagarens hälsostatus påverkar YVA:s arbetsförmåga.

– Till exempel minskade arbetsförmågan mer för yrkesverksamma anhörigvårdare som tog hand om en närstående med en psykisk sjukdom jämfört med de som gav omsorg till en närstående med demens.

En annan viktig faktor att ta hänsyn till i sammanhanget är relationen mellan anhörig och närstående. Är den ansträngd eller nära? De som upplever svårigheter i sin relation till omsorgstagaren anger även i högre grad en minskad arbetsförmåga.

Erfarenheter av pandemin

Avslutningsvis utförde Vicente även en intervjustudie, där 14 yrkesverksamma anhörigvårdare ingick, som tittade närmare på deras erfarenheter under covid-19-pandemin. Det visade sig att pandemins inverkan inte enbart var något negativt.

– Bland de positiva erfarenheterna hittar man bland annat kommunalt stöd på distans via digital teknik och möjligheten att jobba hemifrån och kunna ägna mer tid åt den närstående, säger Vicente.

Negativa erfarenheter inkluderade exempelvis inställt kommunalt stöd och rädsla för att smitta den närstående med viruset vilket ökade den omsorgsrelaterade stressen. En ny arbetssituation med exempelvis arbete hemifrån utan kontakt med kollegor och chefer kunde också upplevas som svår att hantera och prestera i.

Skräddarsydda insatser

Vicente hoppas att hennes resultat ska få betydelse för hur framtida policys och praktik som berör YVA utformas. Insatserna bör vara skräddarsydda efter deras behov, önskemål och målsättningar, poängterar hon. 

– En stödåtgärd som exempelvis i hög grad önskas av yrkesverksamma anhörigvårdare är hälsoundersökningar och hälsorådgivning vilket enbart ett fåtal erbjuds. Det finns även ett stort informationsbehov gällande vilka möjligheter till stödinsatser som kommunen erbjuder, berättar Vicente.

Kön, hälsostatus och ett individuellt utformat stöd utgör tre centrala faktorer att ta hänsyn till vid utformningen av policys och praktik.

– En frisk yrkesverksam anhörigvårdare som vill ta hand om sin släkting eller vän och har tillgång till ett passande, personligt utformat stöd både när det gäller omsorgs- och arbetssituationen, och där inga könsskillnader spelar in, bör vara målet för alla policys och stödinsatser relevanta för yrkesverksamma anhörigvårdare, slår Vicente fast.

Text: Erik Skogh
Publicerad 2023-01-18