Anhörigas stödbehov

När blir man anhörig? Det finns många anhöriga som inte ser sig själva som vårdare.
Ofta har man en nära relation till den man vårdar och tycker det är naturligt och självklart att ta hand om en sjuk familjemedlem. Ibland tar det tid att förstå att man vårdar. Din maka eller make kan få en sjukdom som blir svårare med tiden, som till exempel en demenssjukdom. Det kan också ske snabbt om någon får en stroke. Ofta hjälper man och stödjer utan att förstå vad det kommer att innebära längre fram i tiden. Inom vården och omsorgen räknar man ofta med att de anhöriga tar det ansvaret.

Att hjälpa och stödja en anhörig förändras med tiden och då också behoven av stöd till anhöriga. Därför måste stöd och hjälp till anhöriga passa varje anhörigs egna behov, ett individuellt anpassat anhörigstöd som även det anpassas efter hur behoven förändras.

Ett första steg kan vara att hjälpa anhöriga att bli medvetna om sin egen situation, vad den innebär för dem och deras levnadsförhållande och vilka behov av hjälp och stöd som de har. Det är också viktigt att informera om vilket stöd och vilken hjälp som finns att få från kommunen, frivilligorganisationer eller religiösa samfund för att hjälpa dem att lättare klara sin situation.

Människor som hjälper och stödjer en anhörig vill oftast ha information, utbildning och stöd. De vill få lära sig praktisk omvårdnad och omsorg i det dagliga livet, kunskap om den anhöriges sjukdom, omvårdnadsproblem och behandling. De vill också få veta vad det finns för hjälp och stöd att få. Det kan vara socialt stöd, ekonomiskt bistånd, tekniska hjälpmedel, bostadsanpassning och hur man söker det. Anhörigvårdare behöver också avlösning, praktisk hjälp med omvårdnaden, anpassningen av hemmiljön utifrån individuella behov och någon förstående person att tala med.